Översikt

Under första halvåret 2022 var visserligen den ekonomiska tillväxten bättre än väntat, vilket kan hänföras till effekterna av ekonomins återöppnande och turismens starka återhämtning, men kriget i Ukraina fortsätter att ge ekonomiska konsekvenser och försämra utsikterna för euroområdets ekonomi och samtidigt pressa upp inflationstrycket ytterligare.^[1] Störningar i naturgasleveranserna i kombination med kraftigt stigande gas- och elpriser har ökat osäkerheten, slagit hårt mot förtroendet och lett till ökande förluster i realinkomster, vilket väntas leda till stagnation i euroområdets ekonomi under andra halvåret 2022 och första kvartalet nästa år. Osäkerheten om utsikterna på både kort och medellång sikt är fortsatt hög. Experternas prognoser bygger på antagandet att efterfrågan på gas kommer att dämpas av höga priser och preventiva energibesparande åtgärder (till följd av EU:s nya överenskommelse om att minska efterfrågan på gas med upp till 15 procent) och att ingen större gasransonering kommer att behövas. Inte desto mindre väntas under vintern vissa produktionsminskningar bli nödvändiga i länder som är starkt beroende av import av rysk naturgas och som riskerar att få ett leveransbortfall. Även om flaskhalsarna på utbudssidan under senare tid har minskat något snabbare än väntat, tynger de fortfarande aktiviteten och de antas försvinna först gradvis. Trots mindre gynnsamma finansieringsförhållanden väntas tillväxten återhämta sig på medellång sikt i takt med att energimarknaden åter kommer i balans, osäkerheten minskar, flaskhalsarna på utbudssidan försvinner och realinkomsterna förbättras. Arbetsmarknaden väntas bli svagare efter avmattningen i den ekonomiska aktiviteten, om än överlag fortsatt ganska motståndskraftig. Sammantaget väntas årlig genomsnittlig real BNP-tillväxt ligga på 3,1 procent 2022 för att sedan sjunka markant till 0,9 procent 2023 och återhämta sig till 1,9 procent 2024. Jämfört med prognoserna från Eurosystemets experter i juni 2022 har utsikterna för BNP-tillväxten uppreviderats med 0,3 procentenheter för 2022 efter positiva överraskningar under första halvåret, och nedreviderats med 1,2 procentenheter för 2023 och 0,2 procentenheter för 2024, främst till följd av effekterna av störningar i energiförsörjningen, den högre inflationen och det minskade förtroendet kopplat till detta.

Inflationen fortsätter att stiga mot bakgrund av ytterligare stora utbudschocker, som slår igenom i konsumentpriserna i snabbare takt än tidigare. Den totala HIKP-inflationen väntas ligga kvar över 9 procent under resten av 2022 på grund av extremt höga priser på energi och livsmedelsråvaror samt uppåtriktat tryck från ekonomins återöppnande, försörjningsbrist och strama arbetsmarknader. Den förväntade inflationsnedgången från ett genomsnitt på 8,1 procent 2022 till 5,5 procent 2023 och 2,3 procent 2024 återspeglar främst en kraftig nedgång i energi- och livsmedelsinflationen som resultat av negativa baseffekter och en förmodad nedgång i råvarupriserna i linje med terminspriserna. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel bedöms ligga kvar på aldrig tidigare skådade höga nivåer fram till mitten av 2023. Dessa nivåer väntas därefter sjunka i takt med att effekterna av ekonomins återöppnande avtar och flaskhalsarna på utbudssidan och trycket på energiinsatskostnaderna lättar. Den totala inflationen väntas ligga kvar över ECB:s mål på 2 procent 2024, till följd av eftersläpande effekter av höga energipriser på de icke energirelaterade inflationskomponenter, den senaste tidens depreciering av euron, robusta arbetsmarknader samt även på vissa effekter av inflationskompenserade löner, vilka väntas öka betydligt över de historiska genomsnitten. Jämfört med prognoserna från Eurosystemets experter i juni 2022 har den totala inflationen kraftigt uppreviderats för 2022 (1,3 procentenheter) och 2023 (2,0 procentenheter) samt något för 2024 (0,2 procentenheter), vilket återspeglar den senaste tidens överraskande data, dramatiska ökningar i antagandena om grossistpriser på gas och el, starkare löneutveckling och den senaste tidens depreciering av euron. Dessa effekter uppvägde mer än väl den nedåtriktade påverkan av den senaste tidens prisnedgång för livsmedelsråvaror, flaskhalsarna på utbudssidan som varit mindre kraftiga än beräknat samt de svagare tillväxtutsikterna.

Tabell

Tillväxt- och inflationsprognoser för euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Prognoserna omgärdas av en särskilt påtaglig osäkerhet. Framför allt på kort sikt är inflationsutvecklingen starkt beroende av prisutvecklingen på energiråvaror som på senare tid har varit mycket volatil, särskilt när det gäller grossistpriserna på gas och el. En betydande risk i utsikterna för euroområdet är möjligheten till allvarligare störningar i den europeiska energiförsörjningen i kombination med en kall vinter med ökad efterfrågan på uppvärmning till följd. Detta skulle leda till ytterligare energiprisökningar och större produktionsminskningar än i grundscenariot. Enligt ett nedåtscenario som återspeglar dessa risker skulle inflationen ligga på i genomsnitt 8,4 procent 2022, 6,9 procent 2023 och 2,7 procent 2024. Real BNP skulle då öka med 2,8 procent i år och minska med 0,9 procent 2023 för att därefter återhämta sig med 1,9 procent 2024. Detta scenario beskrivs närmare i ruta 3.

1 Den reala ekonomin

Trots kriget i Ukraina uppvisade euroområdets ekonomi en robust tillväxt under första halvåret 2022, markant över den nivå som förutspåddes i prognoserna från Eurosystemets experter i juni 2022 (diagram 1). Tillväxten under första kvartalet understöddes av ett mycket starkt handelsnettobidrag som delvis beror på de multinationella företagens verksamhet i Irland. Under andra kvartalet gynnades tillverkningsindustrin av att flaskhalsarna på utbudssidan lättade, samtidigt som tjänsteproduktionen stimulerades av att pandemirelaterade restriktioner hävdes, vilket framför allt gynnade den kontaktintensiva delen av tjänstesektorn, däribland turistnäringen.

Diagram 1

Real BNP-tillväxt i euroområdet

(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade data)

Den reala BNP-tillväxten väntas avta betydligt under årets tredje kvartal i och med att inflationen dämpar realinkomsterna och osäkerheten och de stigande räntorna håller tillbaka investeringarna. Under tredje kvartalet torde tillväxten stödjas av en stark aktivitet i turism- och resesektorn i kombination med fortsatt minskande flaskhalsar på utbudssidan. Samtidigt visar enkätindikatorer som inköpschefsindex på en nedgång i både tillverknings- och tjänstesektorn i augusti 2022. Till följd av stigande priser väntas den negativa chocken på reala disponibla inkomster även tynga aktiviteten. Den ekonomiska aktiviteten dämpas även av osäkerhet, särskilt vad gäller störningar i gasleveranserna (se nedan), i kombination med kraftiga höjningar av bankernas utlåningsräntor. Under tredje kvartalet väntas tillväxten på kvartalsbasis totalt sett ligga på 0,1 procent (en nedrevidering på 0,3 procentenheter jämfört med prognoserna i juni).

Ytterligare motverkande faktorer torde uppstå och även förvärras under de kommande månaderna på grund av störningar i naturgasleveranser. Vid sin bedömning av de potentiella produktionseffekterna av störningar på gasmarknaden har ECB:s experter utgått ifrån att flödena från såväl Ryssland som andra leverantörer kommer att ligga kvar på samma nivåer som på stoppdatumet för septemberprognoserna.^[2] På efterfrågesidan antas länderna genomföra den hittills frivilliga EU-överenskommelsen om att minska användningen av naturgas med upp till 15 procent^[3], och väderförhållandena under kommande vinter antas ligga i linje med genomsnittet för de senaste fem åren. Baserat på dessa antaganden skulle gaslagringen i euroområdet totalt sett ligga något under de historiska genomsnittsnivåerna – och betydligt under dessa nivåer i de länder som är mest beroende av ryska gasleveranser, framför allt Tyskland.^[4] De ekonomiska effekterna väntas därför variera mellan länderna, med en ökad osäkerhet som leder till preventiva gasbesparande åtgärder och produktionsminskningar i Tyskland samtidigt som effekterna är mindre negativa i andra länder där åtgärderna för att minska efterfrågan är mer begränsade. I samtliga euroländer väntas dessutom den ekonomiska tillväxten minska till följd av de extremt höga gaspriserna, vilket leder till att en del verksamhet inom de mest gasintensiva sektorerna inte längre är lönsam och i vissa fall till att produktionen avbryts. Sammantaget väntas real BNP sjunka med 0,1 procent under det sista kvartalet 2022 och vara oförändrad under det första kvartalet 2023.

På lite längre sikt beräknas tillväxten ta fart sedan motverkande faktorer som tyngde aktiviteten under vintern 2022–2023 avtar. För 2024 förutspås dock BNP-nivån ligga lägre än vad som förutsågs i prognoserna från juni 2022. Den väntade förbättringen bygger på antagandet att avbrotten i gasleveranser inte längre är en tvingande begränsning av verksamheten efterhand som vädret blir varmare och alternativa leveranser gradvis fasas in. Den reala BNP-tillväxten beräknas återhämta sig under 2023 på grund av flera olika faktorer: ett avtagande inflationstryck innebär ett minskat nedåtriktat tryck på den reala disponibla inkomsten, de återstående flaskhalsarna på utbudssidan minskar, den utländska efterfrågan återhämtar sig och exportpriserna står sig bättre i konkurrensen med viktiga handelspartner som USA. De negativa effekterna av svagare framtidstro och växande osäkerhet, vilket driver fram preventiva gasbesparande åtgärder, bör också avta på medellång sikt. Efter kraftigt statligt stöd under hela coronakrisen (covid-19) och återhämtningsåtgärder under 2020–2021 väntas högre förväntade investeringar under 2022 finansierade genom programmet Nästa generations EU (NGEU) och ett på senare tid ökat stöd kopplat till energin och kriget i Ukraina. Finanspolitiken bedöms få en negativ inverkan på tillväxten 2023 när vissa av dessa åtgärder dras tillbaka (se avsnitt 2).^[5] Med tanke på de nedgraderade utsikterna på kort sikt och den förmodat enbart partiella återhämtningen på medellång sikt, beräknas real BNP ligga kvar under den bana som tidigare förutspåtts för prognosperioden (diagram 2).

Diagram 2

Euroområdets reala BNP

(kedjeindexerade volymer, kv 4 2019 = 100)

Tabell 1

Makroekonomiska prognoser för euroområdet

(årliga procentuella förändringar om inget annat anges)

Vad gäller BNP-komponenterna kommer den privata konsumtionen att försvagas de närmaste kvartalen, men förbli en viktig drivkraft bakom återhämtningen i aktiviteten på medellång sikt. Den privata konsumtionen återhämtade sig under andra kvartalet 2022 på grund av lättnader av covid-19-relaterade restriktioner och en uppgång i konsumtionen av kontaktintensiva tjänster, vilket också inbegriper en tidigare och mycket dynamisk start på sommarens turistsäsong. I och med att restriktionerna till stor del har hävts bedöms återöppnandet av ekonomin ha begränsade möjligheter att ge ytterligare stöd åt den privata konsumtionens tillväxt. Hög inflation inskränker konsumtionen och tvingar framför allt låginkomsthushåll att dra ner på sitt nuvarande sparande. Med den förväntade inflationsnedgången och avtagande osäkerheten beräknas den privata konsumtionen återhämta sig något på lite längre sikt, men öka aningen långsammare än realinkomsten.

Hög inflation kommer att leda till begränsningar i real disponibel inkomst under både 2022 och 2023, trots att arbetsmarknaden och därmed arbetsinkomster kopplade till detta visar fortsatt motståndskraft. Även om arbetsmarknaden bedöms bli svagare efter den väntade avmattningen i ekonomisk aktivitet, anses den överlag vara motståndskraftig. Viss anpassning antas ske genom färre arbetade timmar per anställd och endast i viss mån genom ökad arbetslöshet. Den reala disponibla inkomsten beräknas ha minskat under första halvåret 2022. Skälet till detta är främst högre inflation men även lägre finanspolitiska nettotransfereringar till följd av avskaffandet av covid-19-stödåtgärder – som dock till viss del uppvägs av energirelaterade kompensationsåtgärder. Den reala disponibla inkomsten väntas fortsätta att sjunka fram till första kvartalet 2023 för att därefter återhämta sig något mot slutet av prognosperioden.

Hushållens sparkvot torde fortsätta att minska i takt med att realinkomsterna sjunker och nå samma nivå som före pandemin i slutet av 2022, med viss förbättring under 2024. Sparkvoten har sannolikt sjunkit kraftigt under första halvåret 2022 och mer än väntat, eftersom konsumenternas sparbeteende normaliserades i och med lättnaderna i pandemirelaterade restriktioner. Sparandet bidrog också till viss del till att dämpa stöten från en exceptionellt hög inflation. En ytterligare nedgång i sparkvoten väntas de kommande kvartalen, särskilt eftersom hushåll i låginkomstgrupper, med relativt lite sparat sedan tidigare, kan behöva minska på sparandet för att finansiera sin baskonsumtion. Dessa hushåll är mycket utsatta för prischocker på energi och livsmedel, även om de gynnas av finanspolitiska inkomststödåtgärder. I ett läge med hög inflation kan rikare och äldre hushåll använda det sparande de har ackumulerat under pandemin^[6] för att jämna ut sin konsumtion, även om köpkraften för detta sparande beräknas bli kraftigt urholkat av inflationen, vilket gör att det gradvis får minskad betydelse som buffert. När inflationen åter konvergerar mot målet 2024 börjar sparkvoten att öka igen, om än fortfarande lägre än före pandemin.

Ruta 1
Tekniska antaganden om räntor, råvarupriser och växelkurser

Jämfört med prognoserna från Eurosystemets experter i juni 2022 omfattar de tekniska antagandena högre räntor, något lägre oljepriser, betydligt högre grossistpriser på gas och el samt en depreciering av euron. De tekniska antagandena om räntor och råvarupriser baseras på marknadsförväntningar med stoppdatum den 22 augusti 2022. De korta räntorna avser tremånaders Euribor, med marknadsförväntningar härledda från terminsräntor. Beräkningsmetoden ger en genomsnittsnivå för de korta räntorna på 0,2 procent för 2022, 2,0 procent för 2023 och 2,1 procent för 2024. Marknadens förväntningar på de nominella tioåriga statsobligationsräntorna i euroområdet tyder på en genomsnittlig nivå per år på 1,6 procent 2022 som under prognosperioden gradvis ökar till 2,2 procent 2024.^[7] Jämfört med prognoserna från juni 2022 har marknadens förväntningar för de korta räntorna uppreviderats med cirka 20, 70 och 50 punkter för 2022, 2023 respektive 2024, utifrån förväntningar om en global åtstramning av penningpolitiken. Detta har också lett till en upprevidering av långa statsobligationsräntor, med omkring 20 punkter, under prognosperioden.

De tekniska antagandena för oljepriserna har nedreviderats till följd av svagare efterfrågan och ökat utbud. Europeiska unionen har infört ett partiellt embargo mot ryska råolje- och petroleumprodukter samt ett förbud mot fartygsförsäkringar för oljeexport från Ryssland, vilket träder i kraft i slutet av året. Rysslands oljeexport till västländerna minskade med 1,3 miljoner fat per dag i juli jämfört med genomsnittet för 2021. Dessa oljeflöden har Ryssland dock lyckats omdirigera till Asien. Ytterligare kraftiga nedgångar för de ryska oljeflödena väntas fram till början av 2023. Vid stoppdatum för dessa prognoser hade det uppåtriktade pristrycket på olja till följd av riskerna med den ryska oljetillgången mer än uppvägts av ökningar i den globala oljeproduktionen, där oljeproduktionen från OPEC+ nu ligger nära nivåerna före pandemin. Efterfrågan på olja väntas också bli lägre i linje med de försämrade globala ekonomiska utsikterna. Baserat på ett genomsnitt av terminspriserna under de tre arbetsdagarna före stoppdatumet väntas följaktligen priset på Brentråolja sjunka från 105,4 US-dollar per fat 2022 till 83,6 US-dollar 2024.

Grossistmarknaderna för gas och el fortsätter att stiga kraftigt, medan priserna på livsmedelsråvaror har sjunkit. Vad gäller den ryska gasförsörjningen till Europa har spänningarna ökat sedan slutet av juli då Gazprom minskade sina gasflöden via Nord Stream 1 till endast 20 procent av de vanliga volymerna. Detta innebär att de totala gasleveranserna från Ryssland har minskat med omkring 80 procent. EU:s ansträngningar för att ersätta rysk gas med hjälp av de globala gasmarknaderna samt farhågor för att de ryska gasflödena kommer att stängas av helt har lett till kraftigt stigande gaspriser. Det nederländska TTF-priset låg i mitten av augusti på över 270 euro per MWh. Kurvan för gasterminer har skiftat kraftigt uppåt sedan prognoserna i juni (med 137 procent för andra halvåret 2022, 191 procent för 2023 och 163 procent för 2024), men handlas fortfarande under det beräknade spotpriset vid kontraktets löptid. Grossistpriserna på elterminer, som är vägledande för prognoserna, har också uppreviderats betydligt och indikerar varaktigt höga prisnivåer. Effekterna av alternativa energiprisantaganden utöver de som ingår i grundscenariot framgår av en känslighetsanalys som presenteras i ruta 4. Utsläppsrätterna i EU:s system för handel med utsläppsrätter per ton antas, baserat på terminspriser, ligga på 87,0 euro 2022, 93,9 euro 2023 och 97,7 euro 2024. Priserna i US-dollar på andra råvaror än energi väntas stiga under 2022 för att sedan sjunka 2023–2024 och har nedreviderats jämfört med prognoserna i juni 2022, främst på grund av sjunkande priser på livsmedelsråvaror.

De bilaterala växelkurserna väntas under prognosperioden vara oförändrade på de genomsnittliga nivåer som rådde under de tre arbetsdagarna fram till stoppdatumet. Detta implicerar en genomsnittlig växelkurs på 1,05 US-dollar per euro 2022 och 1,01 US-dollar per euro 2023–2024, vilket är runt 4 procent lägre än i prognoserna från juni 2022. Antagandet om eurons effektiva växelkurs innebär en depreciering på 2 procent sedan prognoserna i juni 2022.

Tabell

Tekniska antaganden

Bostadsinvesteringarna väntas minska något på grund av försämrade finansieringsförhållanden och fortsatt osäkerhet. Bostadsinvesteringarna beräknas ha minskat redan under andra kvartalet 2022 i och med att Rysslands krig i Ukraina förvärrade bristen på arbetskraft och råvaror. På kort sikt väntas de märkbart höjda bolåneräntorna och den fortsatta osäkerheten om energifrågan och kriget inverka negativt på bostadsinvesteringar och leda till en utdragen nedgång från andra halvåret 2022 till slutet av 2023. Under resten av prognosperioden väntas sedan en mycket dämpad ökning av bostadsinvesteringarna efterhand som finansieringsförhållandena försämras ytterligare till följd av den fortsatta normaliseringen av räntorna, vilket uppväger effekterna av positiva effekter av Tobin Q^[8] och ökande disponibla inkomster.

Företagsinvesteringarna väntas på kort sikt minska till följd av högre finansieringskostnader, ökad osäkerhet och stigande energipriser, men återhämta sig när de motverkande faktorerna avtar. Inkommande data tyder på en positiv underliggande utveckling under första halvåret 2022 och därefter pekar enkätindikatorerna på en oförändrad eller till och med avtagande investeringsaktivitet under andra halvåret. Även om enkäter alltjämt indikerar att kapitalvarutillverkarna står inför en relativt stark efterfrågan, har de fortsatt stigande räntorna, osäkerheten i samband med kriget i Ukraina och de högre energipriserna lett till minskad tillförsikt bland företagen och lägre förväntningar på affärsverksamhet inom kapitalvarusektorn. Dessa faktorer och de förmodade begränsningarna av gasleveranser tynger investeringstillväxten på kort sikt. Investeringarna väntas ta fart efter vintern 2022–2023, förutsatt att flaskhalsarna på utbudssidan och begränsningarna av gasleveranser fortsätter att avta och osäkerheten minskar. På medellång sikt väntas NGEU-programmet få positiva effekter på privata investeringar, även om programmet under de närmaste kvartalen genomförs med fördröjning i vissa länder. Investeringarna kommer även att gagnas av behovet av höga kapitalutgifter i samband med att fossila bränslen fasas ut från den europeiska ekonomin, bland annat i samband med övergången från beroendet av rysk energiförsörjning (i linje med REPowerEU-förslaget).

Ruta 2
Omvärlden

Världsekonomin mattas av i takt med att hög inflation, stramare finansiella förhållanden och kvarvarande motverkande faktorer på utbudssidan drar ned den ekonomiska aktiviteten. Kriget i Ukraina har drivit upp priserna på energiråvaror och rubbat de globala livsmedelsförsörjningskedjorna, underblåst inflationstrycket världen över och väckt oro över den globala livsmedelstryggheten. I större utvecklade ekonomier har de pandemirelaterade restriktionerna stadigt lättat sedan i våras, vilket har bidragit till att stödja konsumtionen inom rese-, hotell- och restaurangbranschen. Det exceptionellt starka inflationstrycket, som tvingat centralbankerna att strama åt penningpolitiken, tynger dock de disponibla inkomsterna och det sparande som ackumulerats under pandemin.

De globala tillväxtutsikterna är ganska dämpade och global real BNP (exklusive euroområdet) beräknas öka med 2,9 procent 2022, 3,0 procent 2023 och 3,4 procent 2024. Sammantaget väntas den globala ekonomin växa något under sitt långsiktiga genomsnitt i år och nästa år i och med att den ekonomiska tillväxten mattas av i utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier. Jämfört med prognoserna från juni 2022 har den globala reala BNP-tillväxten (exklusive euroområdet) nedreviderats med 0,1 procentenhet för 2022, 0,4 procentenheter 2023 och 0,2 procentenheter 2024. Merparten av de nedreviderade tillväxtutsikterna under prognosperioden förklaras av försämrade utsikter för USA och Kina. I Storbritannien väntas den kraftiga energiprisökningen ha en betydande negativ inverkan på aktiviteten, vilken väntas minska kring årsskiftet. Nedrevideringarna av årets tillväxt uppvägs delvis av en något mildare recession än väntat i Ryssland, som hittills har visat sig vara mer motståndskraftigt mot ekonomiska sanktioner, och en aktivitet över förväntan i vissa stora tillväxtekonomier som Brasilien, Mexiko och Turkiet.

I linje med den globala tillväxten har även de globala handelsutsikterna försämrats. Den svagare aktiviteten i den globala tillverkningsindustrin inverkar negativt på handeln, som börjat avta redan under våren 2022, vilket framgår av att varuhandeln saktat in. Utsikterna för den globala handeln har försämrats, vilket framgår av enkätuppgifter om ny exportorderingång i tillverkningsindustrin, som fortsatte att sjunka i augusti. Svagare utsikter för efterfrågan och förbättrat utbud har bidragit till att dämpa trycket på försörjningskedjan, även om trycket kvarstår. Till följd av detta väntas den globala handeln (exklusive euroområdet) öka med 4,6 procent 2022, 2,7 procent 2023 och 3,4 procent 2024 medan den utländska efterfrågan på export från euroområdet väntas bli något svagare, särskilt 2023. Jämfört med prognoserna i juni 2022 har utsikterna för den globala handeln och den utländska efterfrågan på export från euroområdet nedreviderats för de senare åren under prognosperioden. För innevarande år har de dock båda uppreviderats till följd av att handelsdynamiken mellan utvecklade ekonomier var starkare än väntat i början av 2022, särskilt i Storbritannien och europeiska länder utanför euroområdet.

Det globala inflationstrycket ligger kvar på en bred och hög nivå i ett läge med kraftigt höjda råvarupriser, ihållande utbudsbegränsningar, en fortsatt relativt robust efterfrågan och strama arbetsmarknader, men väntas minska i takt med att råvarumarknaderna stabiliseras och tillväxten försvagas. Den totala inflationen i OECD-länderna minskade något, från 10,3 procent i juni till 10,2 procent i juli 2022, vilket kan förklaras med att den ökade underliggande inflationen mer än väl uppvägdes av lägre bidrag från energi- och livsmedelsinflation. Den globala inflationen väntas vara fortsatt hög den närmaste tiden, på grund av höga råvarupriser och ett starkt inhemskt och globalt tryck på de globala arbetsmarknaderna. En väntad nedgång i råvarupriser, i linje med terminspriserna, samt en försämring i global tillväxt, förutspås dock dämpa inflationstrycket på medellång sikt.

Tabell

Omvärlden

(årliga procentuella förändringar)

Minskade flaskhalsar på utbudssidan och en svagare euro bedöms ge stöd åt exporten till länder utanför euroområdet under 2022, medan en avmattning i den globala ekonomin väntas tynga euroområdets handel 2023. Högfrekventa data och framåtblickande indikatorer pekar på att flaskhalsarna på utbudssidan lättade något under andra kvartalet 2022 efter det första kvartalets historiskt höga nivåer vad gäller utrustningsbrist och fraktkostnader för sjötrafik. Leveranstiderna ökade tillfälligt i mars och april till följd av kriget i Ukraina, men föll därefter snabbare än väntat under sommaren. Minskade flaskhalsar på utbudssidan och eurons depreciering väntas stödja exporten till länder utanför euroområdet 2022 trots en svag utländsk efterfrågan. Avmattningen i den globala ekonomin (se ruta 2) väntas dock tynga handeln under 2023. Sammantaget har exporttillväxten uppreviderats för 2022 och nedreviderats för 2023. En solid ekonomisk aktivitet under första halvåret 2022 väntas öka euroområdets importvolymer till länder utanför euroområdet. Nettoexporten väntas ge ett neutralt bidrag till BNP-tillväxten 2022 men ett positivt 2023 och 2024. Euroområdets bytesbalans bedöms dock inte ha återhämtat sig fram till slutet av prognosperioden. Skälet till detta är energipriserna, särskilt gaspriserna, som väntas bli fortsatt höga trots en viss dämpning jämfört med nuvarande nivåer. Den kraftiga energiprisuppgången sedan prognoserna i juni tyder på en fortsatt kraftig försämring av euroområdets bytesförhållande och handelsbalans, som båda väntas förbättras först från 2023.

Arbetsmarknaden väntas bli svagare efter avmattningen i ekonomisk aktivitet, även om den överlag förblir ganska motståndskraftig. Den totala sysselsättningen ökade med 0,4 procent under andra kvartalet 2022, med stöd av positiva effekter av ekonomins återöppnande efter covid-19-pandemin, men ligger nu i linje med den nivå som förutspås utifrån dess historiska samband med BNP. Sysselsättningstillväxten beräknas bli lägre under andra halvåret 2022 på grund av lägre efterfrågan på arbetskraft till följd av flaskhalsar på utbudssidan, hög inflation och ökad osäkerhet. På medellång sikt beräknas den bli 0,2 procent både 2023 och 2024. Även om företagen på kort sikt kan förväntas utnyttja hamstring av arbetskraft, bland annat genom att minska antalet arbetade timmar, beräknas vissa uppsägningar ske senare i konjunkturcykeln. Arbetslösheten, som sjönk till 6,6 procent under det andra kvartalet 2022, väntas därför långsamt öka till 7,0 procent 2024. Produktiviteten per anställd förutspås sjunka kraftigt, från 3,8 procent 2021 till 1,1 procent 2022 och 0,7 procent 2023. Under 2024 torde den återhämta sig till 1,7 procent, vilket till viss del beror på sammansättningseffekter eftersom uppsägningarna kommer att drabba mindre produktiva arbetstagare.

Jämfört med prognoserna i juni 2022 har den reala BNP-tillväxten uppreviderats med 0,3 procentenheter för 2022, men nedreviderats med 1,2 procentenheter för 2023 och med 0,2 procentenheter för 2024. Upprevideringen för 2022 återspeglar en starkare tillväxt än väntat under det första halvåret, vilket delvis uppvägs av den nedreviderade tillväxten under det andra halvåret till följd av ökad osäkerhet, sjunkande tillförsikt, högre inflation som pressar realinkomsterna samt störningar i naturgasleveranserna i samband med kriget i Ukraina. Dessa faktorer förklarar också en relativt kraftig nedrevidering av tillväxten under första kvartalet 2023. Den kvartalsvisa BNP-tillväxten bedöms börja återhämta sig från och med andra kvartalet 2023, om än i en långsammare takt än vad som förutsågs i prognoserna från juni. Den mindre nedrevideringen för 2024 återspeglar att chockerna bakom nedrevideringarna för föregående år fortfarande kvarstår, vilket förhindrar en snabbare återhämtning i aktiviteten.

Ruta 3
Ett nedåtscenario kopplat till kriget i Ukraina och avbrott i energiförsörjningen

I denna ruta presenteras ett nedåtscenario med tanke på den rådande osäkerheten om vad Rysslands krig i Ukraina kommer att innebära för euroområdets ekonomiska utsikter. Detta scenario omfattar ett totalt stopp för rysk gas och havsbaserade oljeflöden till euroområdet, med få möjligheter att få tillgång till alternativa gaskällor. Detta scenario utgår även från högre råvarupriser, hög osäkerhet, svagare handel och försämrade finansieringsförhållanden jämfört med grundscenariot. Detta skulle innebära att den ekonomiska aktiviteten drabbas av starkare negativa chocker och blir betydligt svagare än i grundscenariot, med en markant negativ BNP-tillväxt nästa år. Inflationen skulle bli högre, särskilt på medellång sikt (tabell A).

Tabell A

Grundscenario och nedåtscenario för euroområdet, september 2022

(årliga procentuella förändringar om inget annat anges)

Scenariot utgår från att kriget i Ukraina blir mycket långvarigt, vilket innebär ihållande geopolitiska spänningar. Utgångspunkten är att alla sanktionssystem bibehålls, vilket skulle leda till större och mer långvariga chocker för euroområdet. Scenariot präglas av ökad osäkerhet, vilket leder till en avsevärd justering av kreditspreadarna för företagsobligationer och av aktiemarknaderna samt till en försämring av bankernas lånevillkor, både nationellt och globalt.

Till skillnad från grundscenariot utgår detta scenario från följande faktorer: noll substituerbarhet för gasleveranser, begränsad substituerbarhet för olja, ingen samordnad respons på energibristen samt slutligen en ovanligt kall vinter, vilket skulle leda till ökad efterfrågan på energi. Grundscenariot från september 2022 utgår från att rysk gas i hög grad byts ut med hjälp av alternativa leverantörer, att det inte råder någon oljebrist, att den EU-omfattande planen för att minska gasförbrukningen genomförs fullt ut samt att det råder normala vinterförhållanden. I nedåtscenariot skulle de stramare energiförsörjningsförhållandena åter komma i balans först på medellång sikt samtidigt som efterfrågan justeras i begränsad utsträckning, delvis på grund av den förmodade hårda vintern. Detta skulle leda till ännu högre energipriser än i grundprognoserna, men även till ett visst ransoneringsbehov av energi som används som insatsvara i produktionen. Länder som är beroende av ryska gas- och oljeleveranser skulle i så fall behöva införa produktionsminskningar.

Priserna på energi och livsmedelsråvaror väntas öka kraftigt till följd av allvarliga leveransstörningar. Med en fullständig avstängning av ryska gasleveranser till Europa, som inte antas återgå till marknaden under prognosperioden, pressas gaspriserna betydligt högre (53 procent över grundscenariot under hela perioden) i ett läge med en mycket stram europeisk gasmarknad (tabell B). Scenariot utgår också från att oljeflödena från Ryssland till EU plötsligt upphör från och med fjärde kvartalet 2022 när oljeembargot träder i kraft. Baserat på antagandet att Ryssland har begränsad kapacitet att styra om oljan till globala marknader via länder utan sanktioner, skulle detta leda till att det globala utbudet minskar och i sin tur till att oljepriserna skjuter i höjden till 60 procent över grundscenariot i slutet av året. Oljepriserna skulle därefter gradvis sjunka från tredje kvartalet 2023 i takt med att oljemarknaden åter kommer i balans för att stabiliseras på 38 procent över grundscenariot 2024. De övriga länderna i OPEC+ antas inte kompensera för råoljebristen från Ryssland. När det gäller livsmedelsråvaror utgår scenariot från att Rysslands och Ukrainas export av spannmål och majs minskar med cirka 30 procent. Stigande energikostnader och priser på gödningsmedel pressar upp de globala livsmedelspriserna ytterligare. Livsmedelschocken kvarstår under hela 2023 och underskottet kompenseras därefter först gradvis av andra varor, vilket leder till att de internationella priserna på livsmedelsråvaror ligger 24 procent över grundscenariot för första kvartalet 2023 och 33 procent över grundscenariot 2024.

Tabell B

Antaganden för nedåtscenariot

(årliga procentuella avvikelser från grundscenariots nivåer, om inget annat anges)

Den globala aktiviteten och handeln (exklusive euroområdet) skulle påverkas negativt och kraftigt tynga den utländska efterfrågan på export från euroområdet. I nedåtscenariot skulle global BNP (exklusive euroområdet) bli lägre än grundscenariots nivåer från september 2022: 0,2 procent lägre 2022 och 1,3 procent lägre 2023. Ett längre och intensivare krig och eventuella ytterligare sanktioner fram till 2024, i kombination med högre råvarupriser, skulle kraftigt bidra till ett lägre globalt BNP än i grundscenariot. Större störningar av handeln och de globala värdekedjorna är dessutom de främsta bidragande faktorerna till scenariots effekter på den utländska efterfrågan på export från euroområdet, som skulle sjunka med 0,7 procent 2022 och med 4,6 procent 2023 jämfört med grundscenariot. Osäkerhet och finansiella faktorer bidrar till ytterligare nedåttryck.

Högre inhemsk ekonomisk osäkerhet skulle innebära en betydande priskorrigering av marknadsinstrument och leda till försämrade förutsättningar för bankutlåning. Scenariot utgår från att osäkerheten åter ökar mellan september och december 2022, vilket återspeglar en fortsatt intensiv konflikt och en försämrad energiförsörjning. Detta driver upp volatiliteten på finansmarknaderna, vilket skulle inverka negativt på företagens, konsumenternas och finanssektorns tillförsikt. Aktiekurserna antas gå ner med cirka 10 procent och bankerna höja utlåningsräntorna ytterligare, med cirka 50 punkter, för att kompensera för ökade finansieringskostnader och väntade förluster på låneportföljer.

Nedåtscenariot skulle innebära en svagare genomsnittlig tillväxt i euroområdet under 2022 och en nedgång 2023, följt av en stark, men ofullständig, återhämtning 2024. Effekterna av produktionsstörningar baseras på en bedömning av utrymmet för energisubstitution i ekonomin,^[9] medan vidare makroekonomiska effekter av det övergripande scenariot har utvärderats med hjälp av ECB-BASE-modellen.^[10] Jämfört med grundscenariot skulle euroområdets reala BNP-tillväxt vara 0,3 procentenheter lägre i nedåtscenariot 2022 och 1,8 procentenheter lägre 2023, för att därefter stabiliseras på grundscenariots tillväxttakt 2024 (diagram A). Den årliga genomsnittliga tillväxten 2022 skulle fortfarande vara positiv, men BNP skulle minska kraftigt under sista kvartalet 2022 och första kvartalet 2023. En av de viktigaste orsakerna till den negativa BNP-utvecklingen är produktionsstörningar på grund av energiförsörjningsbrist. Efterhand som energiinsatsvaror gradvis ersätts och en ekonomisk anpassning görs skulle effekterna av leveransstörningar avta och recessionen följas av en måttlig BNP-tillväxt. I nedåtscenariot ligger dock BNP-nivån fortfarande under grundscenariot i slutet av prognosperioden.

Omfattande råvaruprisökningar innebär ett starkt uppåtriktat pristryck, vilket gör att perioden med hög inflation väntas bli längre. Effekterna av högre priser på energi och livsmedelsråvaror samt de energirelaterade produktionsminskningarna torde resultera i betydligt högre total inflation än i grundscenariot för 2022 och särskilt för 2023 (diagram). Det mer långvariga uppåtriktade pristryck som förutses i detta scenario beror till stor del på att en utdragen konflikt skulle medföra varaktigt högre banor för råvarupriserna, även om de skulle dämpas av en sjunkande efterfrågan senare under perioden.

Diagram

Effekt på real BNP-tillväxt och HIKP-inflation i euroområdet, nedåtscenario kontra grundscenario, september 2022

(avvikelser från grundscenariot i september 2022, i procentenheter)

Denna analys omges av en betydande osäkerhet när det gäller energiprisutvecklingen, möjligheterna till substitution och ekonomins efterfrågan på energi. Vissa centrala inslag i nedåtscenariot omges av stor osäkerhet. Råvarupriserna, särskilt gaspriserna, i Europa är för närvarande mycket volatila (se ruta 4). Vid en begränsning av energimängden (ransonering) med produktionsavbrott till följd beror effekterna i hög grad på i vilken utsträckning rysk gas ersätts med alternativa gaskällor, i vad mån gas kan bytas ut mot andra insatsvaror i produktionsprocesserna och hur väl ekonomin anpassar sig till prisförhållandena. I scenariot beaktas inte heller möjliga penningpolitiska reaktioner och statliga responsåtgärder som skulle kunna stabilisera produktionen, skydda låginkomsthushåll eller mildra de högre råvaruprisernas genomslag på konsumentpriserna.

2 Utsikter för de offentliga finanserna

Jämfört med prognoserna från juni 2022 har vissa finanspolitiska stimulansåtgärder tillkommit i grundscenariot. Detta återspeglar främst regeringarnas fortsatta reaktion på de kraftigt stigande energipriserna och de höga levnadskostnaderna efter Rysslands invasion av Ukraina, motsvarande cirka 0,4 procentenheter av BNP 2022. Med dessa revideringar skulle prognosens totala finanspolitiska stimulansåtgärder relaterade till energi och kriget i Ukraina öka till 1,4 procent av BNP 2022.^[11] Ungefär en fjärdedel av de finanspolitiska stimulansåtgärderna – särskilt utgifterna för ökad försvarskapacitet och flyktingstöd – väntas fortsätta att påverka budgeten 2023 och 2024. Dessa ytterligare åtgärder under 2022 som till viss del upphör under 2023 förklarar till stor del revideringarna av den finanspolitiska inriktningen jämfört med prognoserna från juni 2022 (tabell 1). För 2022 kompenseras de ytterligare stimulansåtgärderna dock till viss del av icke-diskretionära faktorer, som härrör från inkomster som var bättre än väntat under första halvåret 2022 och överstiger de nivåer som de makroekonomiska skattebaserna indikerat. Finanspolitiken påverkas också av högre nominell offentlig konsumtion och offentliga transfereringar, som delvis beror på justeringar av offentliga löner och särskilt pensioner, samt något lägre offentliga investeringar än i prognoserna från juni. Efter den starkt expansiva inriktningen under 2020 och viss åtstramning under 2021 väntas finanspolitiken i euroområdet, justerad för NGEU-bidrag, fortsätta att stramas åt något, framför allt under 2023. Skälet till detta är främst avskaffandet av covid-19-stödet och det minskade energistödet. Under 2024 beräknas den finanspolitiska inriktningen vara neutral.

Euroområdets budgetsaldo väntas stadigt förbättras under perioden fram till 2024, men mindre än vad som förutsågs i prognoserna i juni 2022. Det förbättrade budgetsaldot under prognosperioden bedöms främst bero på konjunkturkomponenten, följt av det lägre konjunkturrensade primära underskottet. I slutet av prognosperioden beräknas budgetsaldot vara -2,7 procent av BNP och därmed fortsatt väl under nivån före pandemin (-0,7 procent). Efter den kraftiga ökningen 2020 förväntas den offentliga sektorns samlade skuldsättning i euroområdet minska under hela prognosperioden för att 2024 nå cirka 90 procent av BNP, vilket fortfarande är högre än nivån före pandemin (84 procent). Denna nedgång beror främst på gynnsamma ränte-tillväxtskillnader till följd av den nominella BNP-tillväxten, som mer än uppvägde de kvarstående, om än minskande, primära underskotten. Jämfört med prognoserna från juni 2022 har budgetsaldot nedreviderats under 2023–2024, främst på grund av den försämrade konjunkturkomponenten. Dessa faktorer har också bidragit mest till upprevideringen av euroområdets aggregerade skuldkvot fram till 2024.

3 Priser och kostnader

HIKP-inflationen väntas öka ytterligare något under resten av året från sommarens redan mycket höga nivåer (se diagram 3). Den kraftiga uppgången i den totala inflationen under 2022 återspeglar en omfattande ökning av konsumenternas energipriser (som endast delvis mildras genom statliga åtgärder) och livsmedelspriser, kraftigt stigande priser på industrivaror exklusive energi i och med fortsatta störningar i leveranskedjorna samt uppåtriktade effekter på priset på tjänster till följd av att kontaktintensiva delar av tjänstesektorn åter har öppnats. Dessa brett baserade ökningar avspeglar en ovanligt stor uppgång av insatskostnader som avspeglas i producentpriserna, kombinerat med en fortsatt ganska robust efterfrågan fram till mitten av 2022. HIKP-inflationen väntas gradvis börja sjunka under det sista kvartalet 2022, framför allt på grund av nedåtriktade baseffekter i energikomponenten och då främst i bränslekomponenten. Från början av 2023 väntas även elpriserna och framför allt gaspriserna bidra till en inflationsdämpning. Inflationens varaktighet varierar mellan olika energiprodukter, vilket återspeglar att profilen ser olika ut beroende på om terminerna avser oljepriser eller grossistpriser på el och gas (se ruta 1), att prisjusteringar inte görs lika ofta för el och gas som för bränslen samt att olika länder vidtar olika finanspolitiska åtgärder. För att beakta den stora osäkerhet som är kopplad till den senaste tidens extrema volatilitet, särskilt i grossistpriserna på gas och el, görs i ruta 4 en känslighetsanalys av HIKP-inflationen baserad på olika underliggande antaganden om energiråvaror. Den redan höga livsmedelsinflationen ökade ytterligare under 2022 till följd av höga insatskostnader för energi samt höga priser på gödningsmedel och livsmedelsråvaror i omvärlden och euroområdet, men väntas börja avta 2023 när kostnadstrycket minskar. Under resten av året väntas HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel ligga kvar på samma nivå som tredje kvartalet, på grund av indirekta effekter av energipriser samt effekter av flaskhalsar på utbudssidan och återöppnandet av ekonomin.

Diagram 3

HIKP i euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Den totala inflationen väntas minska från en genomsnittlig tillväxttakt på 8,1 procent 2022 till 5,5 procent 2023 och 2,3 procent 2024. Denna utveckling av den totala inflationen återspeglar nedgångar i den årliga förändringstakten för samtliga huvudkomponenter i varierande grad. Den nedgång i energiinflationen som beskrivs ovan väntas fortsätta under 2023 och 2024 i linje med antagandena om att olje- och gaspriserna följer den nedåtriktade kurvan för sina respektive terminspriser. Effekterna av dessa antaganden uppväger mer än väl en viss uppåtriktad effekt från avskaffandet av tillfälliga energirelaterade finanspolitiska åtgärder och från nationella klimatförändringsåtgärder som vissa länder planerar att genomföra under 2023–2024. Energiinflationen väntas endast stå för ett mycket litet bidrag till den totala inflationen 2024. Efter uppgången 2022 väntas livsmedelsinflationen också avta på grund av nedåtriktade baseffekter i mitten av 2023 och lättnader i det uppåtriktade pristrycket till följd av den kraftiga prisuppgången på insatsvaror orsakad av höga priser på energi, gödningsmedel och livsmedelsråvaror. Livsmedelsinflationen väntas ligga kvar långt över sitt historiska genomsnitt 2024, vilket återspeglar insatskostnadernas fördröjda effekt på konsumentpriserna, särskilt för gas. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel beräknas avta först 2023, för att uppgå till i genomsnitt 3,4 procent det året och 2,3 procent 2024. Den väntas avta som en följd av uppåtriktade effekter av minskade flaskhalsar på utbudssidan och effekter av ekonomins återöppning i kombination med fördröjda effekter av en långsammare tillväxt och vissa lättnader i de indirekta effekterna av högre energipriser. Samtidigt återspeglar den fortsatt något förhöjda nivån 2024 fördröjda effekter från deprecieringen av eurons effektiva växelkurs, strama arbetsmarknader och vissa andrahandseffekter på lönerna. Lönerna väntas stödja den underliggande inflationen under hela prognosperioden, medan vinstmarginalerna torde dämpa en del av de högre lönekostnaderna 2023 för att sedan hämta in vissa förluster 2024.

Ersättningen per anställd beräknas öka med 4,0 procent 2022 och 4,8 procent 2023 för att därefter minska till 4,0 procent 2024. Siffran för 2022 drivs upp av effekterna av permitteringsprogram. Efter en justering för detta är den förväntade löneökningstakten mellan 2022 och 2023 ännu mer uttalad och återspeglar robusta arbetsmarknader, högre minimilöner i vissa länder och vissa kompensationseffekter för den höga inflationen. Ökningen av enhetsarbetskostnader väntas bidra kraftigt till den inhemska inflationen 2023, men mindre under 2024 på grund av både den måttliga löneutvecklingen och den ökade produktivitetstillväxten.

Importpristrycket förutspås bli märkbart starkare än det inhemska pristrycket 2022, men sjunka kraftigt under periodens senare år. Den kraftiga importprisökningen under 2022 återspeglar till stor del högre råvarupriser, särskilt för energi, och en uppgång i importerade insatsvaror till följd av försörjningsbrist. Under de följande två åren väntas den sjunka betydligt, delvis på grund av lägre energipriser.

Jämfört med prognoserna från Eurosystemets experter i juni 2022 har utsikterna för HIKP-inflationen uppreviderats med 1,3 procentenheter för 2022, med 2,0 procentenheter för 2023 och med 0,2 procentenheter för 2024. Upprevideringarna avser i stort sett alla huvudkomponenter, men revideringen för 2024 beror till stor del på energikomponenten. De återspeglar den senaste tidens data som överraskat på uppsidan, ett starkare och mer ihållande uppåttryck från energipriser (olja och gas) och, kopplat till detta, ökade insatskostnader i livsmedelssektorn, kraftigare löneökningar och en depreciering av eurons effektiva växelkurs. Dessa faktorer uppväger i hög grad de negativa effekterna av de svagare tillväxtutsikterna.

Ruta 4
Känslighetsanalys: alternativa energiprisbanor

Eftersom den framtida energiprisutvecklingen omges av betydande osäkerhet bedömer olika känslighetsanalyser vilka mekaniska konsekvenser som alternativa banor skulle få för grundscenariot. I denna ruta analyseras först vilka risker de exceptionellt starka prisrörelserna på energiråvaror, speglat av den senaste tidens utveckling, innebär för inflationsutsikterna på kort sikt. Därefter bedöms vilka effekter som utvalda alternativa utvecklingsbanor av energipriserna skulle få för real BNP-tillväxt och HIKP-inflation under hela prognosperioden.

Förändringar i priserna på olje- och gasråvaror i linje med den senaste tidens rörelser tyder på att inflationsutsikterna omgärdas av stor osäkerhet på kort sikt. Den nuvarande höga volatiliteten för olje- och särskilt gaspriser har lett till kraftigt ökad osäkerhet om inflationsutsikterna på kort sikt. En sådan stark kortfristig volatilitet syns vanligtvis inte i den implicita fördelningen kring terminer (se nedan). Ett sätt att bedöma den kortfristiga känsligheten är att utgå från ett övre och nedre intervall för kortfristiga variationer i olje- och gaspriserna och därefter beräkna prognoser för den kortfristiga inflationen utifrån detta intervall. I denna känslighetsanalys beräknas ett sådant intervall genom olje- och gasmarknadernas maximala månatliga genomsnittliga ökning och minskning från januari 2021 till augusti 2022. Detta används sedan som underlag i den uppsättning energiekvationer (för bränslen, el och gas) som ECB:s experter använder för att prognosticera den kortfristiga inflationen. Under denna period var den maximala genomsnittliga månadsökningen av oljepriser och grossistpriser på gas 22,7 euro per fat för olja och 63,9 euro per MWh för gas. Ett antagande av en liknande ökning i september 2022 jämfört med de som användes i prognoserna från september 2022 (bibehållen fram till slutet av året) skulle öka den totala inflationen med 0,2 procentenheter det tredje kvartalet 2022 och med 1,0 procentenheter det fjärde kvartalet (till nivåer på 9,3 procent respektive 10,2 procent – se diagram). En nedgång som motsvarar den maximala nedgången för oljepriserna i euro (17,8 euro) och grossistgaspriserna i euro (28,0 euro) skulle få en effekt på -0,2 procentenheter tredje kvartalet 2022 och -0,4 procentenheter under fjärde kvartalet (dvs. 8,9 procent respektive 8,8 procent).

Diagram

Alternativa banor för HIKP-inflationen på kort sikt, baserade på den senaste tidens volatilitet på olje- och gasmarknaderna

(årliga procentuella förändringar)

Sett till hela prognosperioden härleds alternativa utvecklingsbanor för energipriserna från implicita oljepriser och en konstant prisbana. I denna känslighetsanalys används ett syntetiskt energiprisindex som kombinerar terminspriser för både olja och gas. Alternativa utvecklingsbanor på nedåt- och uppåtsidan beräknas från den 25:e och 75:e percentilen av den implicita neutrala täthetsfunktionen för oljepriset den 22 augusti 2022 (stoppdatum för de tekniska antagandena). I avsaknad av liknande fördelningar för gaspriser härleds de från den 25:e och 75:e percentilen genom en fördelning som bygger på de senaste prognosfelen för gasterminer. Dessutom beaktas ett antagande om konstanta priser för både olje- och gaspriser.

Effekterna av dessa alternativa utvecklingsbanor bedöms med hjälp av en rad makroekonomiska modeller som Eurosystemets och ECB:s experter använder sig av i prognoserna. De genomsnittliga effekterna på BNP-tillväxt och inflation i dessa modeller framgår av tabellen nedan. Resultaten pekar på att de största avvikelserna uppåt från grundscenariot för HIKP-inflationens prognoser förekommer i den 75:e percentilen för periodens första två år och för de konstanta olje- och gaspriserna för 2024. I scenariot som baseras på en konstant utveckling ligger HIKP-inflationen på 2,9 procent 2024. Däremot sjunker HIKP-inflationen till 1,6 procent 2024 i scenariot baserat på den 25:e percentilen. Effekterna på den reala BNP-tillväxten är -0,1 procentenheter både 2023 och 2024 för den 75:e percentilen och antagandet om konstanta priser, medan den 25:e percentilen skulle innebära en högre tillväxt på 0,1 procentenhet 2023 och 0,2 procentenheter 2024.

Tabell

Effekter av alternativa energiprisbanor

Ruta 5
Prognoser av andra institut

Prognoser för euroområdet offentliggörs av olika institut, både av internationella organisationer och av den privata sektorn. Dessa prognoser är dock inte direkt jämförbara med varandra eller med de makroekonomiska prognoserna från ECB:s experter eftersom de färdigställdes vid olika tidpunkter. Dessutom används i dessa prognoser olika metoder för att beräkna antaganden om finanspolitiska, finansiella och externa variabler, inklusive oljepriser och priser på andra råvaror. Slutligen finns det skillnader mellan metoderna för beräkning av kalenderjusteringar för de olika prognoserna.

Tabell

Jämförelse mellan de senaste prognoserna för euroområdets reala BNP-tillväxt och HIKP-inflation

(årliga procentuella förändringar)

Prognoserna från ECB:s experter i september 2022 ligger över andra BNP-tillväxtprognoser för 2022, men under de flesta prognoserna för 2023. För inflationen ligger dock ECB:s prognoser över de flesta andra prognoserna under hela perioden. ECB:s tillväxtprognoser ligger något över intervallet för andra prognoser för 2022 (vilket kan bero på att de senaste upprevideringarna för första halvåret har tagits med), men under de flesta andra prognoser för 2023, och är i linje med andra prognoser för 2024. Vad gäller inflationen ligger ECB:s prognoser över de flesta andra prognoser för hela prognosperioden och främst för 2023. Detta beror sannolikt på det senare stoppdatumet och mer aktuella tekniska antaganden, som indikerar ett starkare och mer ihållande pristryck och därmed högre inflation.