Återkoppling på de synpunkter som lämnats av Europaparlamentet inom ramen för dess resolution om ECB:s årsrapport 2023

Detta återkopplingsdokument innehåller svar på de frågor och synpunkter som Europaparlamentet tar upp i sin resolution av den 11 februari 2025 om ECB:s årsrapport 2023^[1]. Det offentliggörs i samband med att ECB:s årsrapport för 2024 läggs fram inför Europaparlamentet. I detta återkopplingsdokument förklaras ECB:s ståndpunkter angående de frågor som tas upp i resolutionen, uppdelade efter ämnesområde^[2]. ECB har, på förslag från Europaparlamentet, offentliggjort sådana återkopplingsdokument sedan 2016.

1 Penningpolitik och ekonomisk utveckling

1.1 Penningpolitik och inflation

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att inte sänka räntorna alltför snabbt och beklagar att kärninflationen i euroområdet låg på 2,7 procent i december 2024 och att endast tre medlemsstater i euroområdet rapporterade en kärninflation på under 2 procent vid den tidpunkten. Man uttrycker även oro för att den högre kärninflationen kan leda till högre samlad inflation. [punkterna 9, 10 och 16]

ECB är fast beslutet att se till att den samlade inflationen varaktigt stabiliseras kring det medelfristiga tvåprocentsmålet. ECB:s restriktiva penningpolitiska åtgärder har bidragit till att den samlade inflationen stadigt närmar sig målet om två procent på medellång sikt, vilket framgår av experternas senaste makroekonomiska prognoser för euroområdet. Kärninflationen, det vill säga den samlade inflationen exklusive energi och livsmedel, sjönk till 2,4 procent i mars 2025 från 2,6 procent i februari. Den allmänna inflationen går ned eftersom nedgången i den totala inflationen och nedgången i kärninflationen stärker varandra. När den totala inflationen sjunker behöver befolkningen inte längre kompensera för inflationen och därmed blir inte löneökningarna lika stora. Priserna på varor och tjänster behöver inte heller justeras. När den totala inflationen sjunker blir inte heller kärninflationen så hög, och det gör i sin tur att den totala inflationen går ned ytterligare. Tidigare penningpolitiska åtstramningar har fortfarande effekt på konsumentpriserna, och inflationsförväntningarna på längre sikt ligger tryggt kvar kring målet, och även det bidrar till att inflationen närmar sig målet. I det aktuella läget med ökande osäkerhet kommer ECB-rådet att fastställa den lämpliga penningpolitiska inriktningen från sammanträde till sammanträde utifrån den aktuella information som man har för tillfället. Framför allt kommer räntebesluten att baseras på bedömningen av inflationsutsikterna, dynamiken i den underliggande inflationen och styrkan i den penningpolitiska transmissionen. ECB-rådet kommer därför inte på förhand att binda sig vid en viss räntebana. När ECB-rådet fattar beslut om styrräntorna måste man balansera risken med att sänka räntorna för fort, vilket skulle kunna öka inflationen, och risken för sänka dem för sakta, vilket skulle kunna skada den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen utan att göra någon nytta och leda till att inflationen blir för låg.

Diagram 1

Den totala inflationens och kärninflationens utveckling

(årlig procentuell förändring)

1.2 Inflationens och penningpolitikens inverkan på olika sektorer

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att bedöma ränteändringarnas inverkan på olika ekonomiska sektorer, bland annat kapitalintensiva sektorer. [punkt 10]

ECB följer noga utvecklingen inom olika sektorer och på arbetsmarknaden och analyserar utvecklingen för att få bättre förståelse för hur penningpolitiken påverkar hushållens konsumtion och företags investeringsbeslut och därmed även inflationen. ECB:s analyser har till exempel visat att penningpolitiska åtgärder påverkar tillverkningssektorn mer än tjänstesektorn^[3]. Att följa utvecklingen inom olika sektorer är särskilt viktigt när den penningpolitiska inriktningen ska avgöras, eftersom aktiviteten i tjänstesektorn brukar ligga efter tillverkningssektorn i konjunkturcykeln. De höga räntorna har haft en dämpande effekt på ekonomin, särskilt när det gäller privata investeringar. Att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt förblir dock fortfarande det mest verkningsfulla sättet för penningpolitiken att stötta ett stabilt makroekonomiskt klimat som uppmuntrar till investeringar. Prisstabilitet är viktigt för alla typer av fasta investeringar, eftersom prisstabilitet gör att företagen kan var mer säkra på att deras kostnader inte kommer att stiga okontrollerat över tid.

1.3 ECB:s prognosverktyg

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att fortsätta att se över och förbättra sina modeller för att bättre skilja mellan efterfrågestyrda och utbudsbaserade inflationskällor. [punkt 19]

ECB reviderar och ändrar sina modeller hela tiden, bland annat för att på ett bättre sätt kunna väga in utbuds- och efterfrågefaktorer. Det finns ingen modell som väger in alla tänkbara ekonomiska faktorer och transmissionskanaler. Därför använder ECB flera olika modeller^[4]. Eftersom ekonomiska strukturer, och det som orsakar ekonomiska svängningar, hela tiden förändras ser man regelbundet över och förbättrar sina modeller och utarbetar nya. ECB förbättrar till exempel hela tiden sina modelleringsverktyg för att på ett bättre sätt kunna bedöma vilka effekter klimatrelaterade risker, geopolitiska spänningar och den tekniska utvecklingen, exempelvis inom artificiell intelligens, har på både utbuds- och efterfrågesidan^[5]. Trots dessa försök har stora prognosfel varit oundvikliga och vanligt förekommande inom många institutioner, eftersom de chocker som har drabbat ekonomin de senaste åren har varit av ett slag som inte setts tidigare. Den senaste tiden har man dock lyckats få ned prognosfelen betydligt. Den senaste tidens erfarenheter har dock lett till att man har börjat reflektera över om de verktyg som används är lämpliga, liksom över hur man göra bättre bedömningar av hur utbuds- och efterfrågefaktorer påverkar inflationen. Det har blivit en viktig fråga i den penningpolitiska debatten. Analys av utbuds- och efterfrågefaktorer som påverkar inflationen utgör därför en stor del i ECB:s pågående strategiutvärdering. I denna utvärdering kommer man även att gå djupare in på mer allmänna förbättringar som har gjorts i ECB:s modellerings- och prognosramar och hur de kan förbättras ytterligare.

1.4 ECB:s balansräkning och tillgångsköp

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att fortsätta att övervaka den gradvisa minskningen av sin balansräkning, liksom vilka effekter denna minskning har på euroområdets ekonomi. ECB uppmanas att dela med sig av sin information om hur inköpsprogrammen inverkar på finansmarknadernas funktionssätt, inbegripet på pensionsfonder och pensionsförsäkringsbolag. [punkt 23]

Eurosystemets balansräkning fortsätter att bli mindre och mindre. Det beror på att portföljerna inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) och stödköpsprogram föranlett av pandemin (PEPP) minskar i en måttlig och förutsägbar takt eftersom Eurosystemet inte längre återinvesterar kapitalbeloppen från de värdepapper som förfaller. I slutet av 2024 hade bankerna dessutom helt och hållet betalat tillbaka de belopp som lånats inom ramen för de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna, vilket alltså innebär att denna del i normaliseringen av balansräkningarna är slutförd. Minskningen av APP- och PEPP-portföljerna har utan problem absorberats av marknaderna och inte förorsakat några störningar, och bankerna har ersatt de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna med marknadsfinansiering. När Eurosystemet gradvis minskade sitt innehav av värdepapper ökade andra investerare, som hushåll, banker, pensionsfonder och försäkringsbolag, gradvis sina innehav. ECB offentliggör regelbundet information om sina tillgångsköp och står i kontakt med berörda parter^[6]. Bland annat för man samtal med marknadsaktörer och offentliggör statistik över värdepappersinnehav. Dessutom offentliggör ECB numera avsevärt mycket mer av sina analyser av hur finansmarknaderna fungerar och särskilt om vilken effekt normaliseringen av ECB:s balansräkning har^[7]. Man kommer att fortsätta att följa vilka effekter normaliseringen av balansräkningarna har på finansmarknaderna och ekonomin. I ECB:s/Eurosystemets ekonomiska framtidsbedömningar beaktas en mängd olika priser på finansmarknaderna, även sådana som skulle kunna påverkas av att balansräkningarna blir mindre.

Diagram 2

Eurosystemets balansräkning: tidigare och förväntade värden

(biljoner euro)

1.5 Den penningpolitiska transmissionen

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att se över utbetalningen av ränta på bankernas innehav av reserver. [punkt 22]

För att den penningpolitiska transmissionen ska fungera måste ECB kunna styra de korta penningmarknadsräntorna. Det är den första länken i transmissionskedjan som till sist avgör räntan för företag och hushåll och påverkar deras beslut om att investera eller konsumera och som gör att ECB kan nå sitt medelfristiga inflationsmål. Förräntningen på de medel som bankerna har insatta i Eurosystemet utgör en förankringspunkt för de korta penningmarknadsräntorna som gör att dessa kan styras i linje med den avsedda penningpolitiska inriktningen. Om dessa insättningar inte gav ränta skulle de korta penningmarknadsräntorna kunna falla så lågt som till noll, och då skulle inte ECB kunna påverka finansieringsvillkoren. ECB försöker samtidigt att arbeta så effektivt som möjligt, även kostnadsmässigt, när det gäller att styra marknadsräntorna. I september 2023 satte till exempel ECB-rådet räntan på bankernas minimireservsinnehav, det vill säga den andel medel som de måste ha insatta i sina nationella centralbanker, till noll procent. Detta beslut förbättrade effektiviteten i penningpolitiken genom att den sammanlagda ränta som måste betalas ut för reservinnehav minskades, samtidigt som ECB ändå kunde styra marknadsräntorna. Förväntningarna på att inflationen varaktigt är på väg tillbaka till målet har blivit större, och i takt med att dessa förväntningar har blivit större har ECB gradvis sänkt räntan på inlåningsfaciliteten med 150 punkter, sedan den låg som höst i september 2023. Nu ligger den på 2,5 procent, vilket innebär att ränteutbetalningarna till bankerna har minskat. Överskottsreserverna håller dessutom på att minska i och med att de belopp som bankerna lånade inom ramen för de långfristiga utlåningstransaktionerna har betalats tillbaka och på grund av att obligationsportföljen har minskat eftersom Eurosystemet inte längre återinvesterar kapitalbelopp när obligationer löper ut.

1.6 Inräkningen av egnahem i HIKP

I sin resolution efterlyser Europaparlamentet en påskyndad färdplan för att egnahemdata snabbt ska kunna inkluderas i HIKP och betonar att det är önskvärt av skäl som rör både representativitet och jämförbarhet mellan länderna i euroområdet. [punkt 20]

Att räkna med egnahem i HIKP för att kunna mäta inflationen bättre förblir en viktig fråga för ECB. Inom det europeiska statistiksystemet har man ännu inte nått enighet kring hur egnahem ska behandlas i HIKP-sammanhang^[8]. Eftersom Eurostat i dagsläget inte tar fram experimentella index där HIKP- och egnahemsdata räknas samman har ECB åtgärdat denna brist internt genom att räkna på analytiska index där HIKP-siffror kombineras med egnahemsprisindex genom två olika metoder: nettoanskaffningsansatsen och hyresekvivalensansatsen (där hyror imputeras)^[9]. ECB ser mycket positivt på Europeiska statistiksystemets planerade undersökning, där man vill utreda tre alternativa sätt att räkna in egnahem i HIKP, liksom tillhörande begreppsmässiga och praktiska aspekter, och ECB hoppas att detta kommer att ge konkreta resultat.

2 ECB:s uppdrag

2.1 ECB:s sekundära mål

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att iaktta sitt uppdrag vid tolkning av eller åtgärder som rör det sekundära målet. ECB uppmanas att inkludera ett särskilt kapitel i sin årsrapport som förklarar hur ECB har tolkat och genomfört sitt sekundära mål. Därutöver uppmanar Europaparlamentet ECB att se över sina strategier så att åtgärderna främjar EU:s konkurrenskraft utan att ECB:s primära mål äventyras. [punkterna 33, 34, 35 och 39]

ECB arbetar främst för att det primära målet om prisstabilitet ska uppnås. Utan att det påverkar prisstabilitetsmålet tar ECB-rådet även hänsyn till det sekundära målet i sina penningpolitiska beslut. Det gör ECB utifrån formuleringen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilket ECB ska ”understödja den allmänna ekonomiska politik som förs i unionen i syfte att bidra till uppnåendet av unionens mål”. Därför omnämns det sekundära målet uttryckligen i ECB:s penningpolitiska strategi. När ECB-rådet justerar sina penningpolitiska instrument och har flera olika sätt att konfigurera instrumenten, som alla främjar prisstabilitet lika mycket och inte påverkar prisstabiliteten negativt, väljer ECB-rådet det sätt som bäst understöder EU:s allmänna ekonomiska politik för tillväxt, sysselsättning och social inkludering och som skyddar den finansiella stabiliteten och bidrar till att reducera klimatförändringseffekterna, och det är alltså ett val som ECB gör i syfte att bidra till att unionens bredare mål uppnås.

ECB redogör för sina penningpolitiska beslut och bakomliggande analyser som rör det sekundära målet i flera kapitel i sin årsrapport. I ECB:s årsrapport 2023 fanns en särskild ruta, där man förklarade hur ECB har tagit hänsyn till det sekundära målet i sin penningpolitik och hur ECB informerar om sitt arbete för det sekundära målet. I rutan anges var i årsrapporten det finns redogörelser för de penningpolitiska besluten och de underliggande analyserna som rör det sekundära målet. Även i årsrapporten 2024 läggs sådana redogörelser in olika kapitel.

De behöriga EU-institutionerna, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet vidtar åtgärder för att främja EU:s konkurrenskraft, vilket ECB stöder. ECB tar redan hänsyn till tillväxt och konkurrenskraft i sina penningpolitiska beslut och ämnar fortsätt att beakta de effekter som EU:s politik och åtgärder har på det området. I synnerhet välkomnar ECB kommissionens meddelande av den 29 januari 2025 om en konkurrenskraftskompass för EU och de flaggskeppsåtgärder som beskrivs där^[10]. ECB är redo att delta i arbetet med lagstiftningsförslagen i meddelandet, inom ramen för sin rådgivande roll om EU-lagstiftning som är fastställd i artikel 127.4 i EUF-fördraget. Utöver detta pågår initiativ som ingår i ECB:s uppgifter enligt fördragen, främst när det gäller betalningar, som att främja innovation, integrering och motståndskraft i Europas efterhandelsinfrastruktur och förbereda inför eventuellt införande av en digital euro. Dessa initiativ är viktiga för att stärka Europas konkurrenskraft.

2.2 Geopolitiska hänsynstaganden

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att utarbeta en geopolitisk plan för 2025–2030 för en bättre förståelse för krigets och konfliktens konsekvenser för prisstabiliteten. [punkterna 19, 40 och 41]

ECB följer aktivt de geopolitiska händelserna eftersom de har betydelse för den ekonomiska aktiviteten, inflationen och den finansiella stabiliteten och tar hänsyn till dem i sina penningpolitiska bedömningar. Geopolitiska spänningar kan ge upphov till ekonomiska chocker och ekonomisk osäkerhet och kan få stora konsekvenser för prisstabiliteten. Därför kompletterar ECB regelbundet sina vanliga prognoser med scenarioanalyser där man undersöker vilka effekterna kan bli av hypotetiska händelser, som krig eller konflikter, som inte ingår i grundscenariot för prognoserna. I en scenarioanalys i de makroekonomiska prognoserna för euroområdet från december 2023 undersöktes exempelvis svansrisker för grundscenariot till följd av en eventuell ytterligare och långvarig upptrappning av konflikten i Mellanöstern, där även en partiell stängning av Hormuzsundet ingick. Därutöver tar ECB-rådet, bland andra faktorer, hänsyn till geopolitiska händelser och risker i sina penningpolitiska beslut, vilket framgår av redogörelserna för dess penningpolitiska sammanträden. ECB följer även noggrant dessa händelsers konsekvenser för den finansiella stabiliteten. Regelbundna uppdateringar om dessa risker ges i ECB:s Financial Stability Review. Konsekvenserna av geopolitiska händelser och risker för den finansiella stabiliteten i euroområdet undersöktes i Financial Stability Review både i maj- och novembernumren 2024. Som en del i den pågående utvärderingen av den penningpolitiska strategin drar ECB dessutom lärdomar från hur man agerade vid energiprischoken 2022–2023, som orsakades av Rysslands invasion av Ukraina. Denna utvärdering kommer att förbättra ECB:s beredskap inför framtida utbudsstörningar, i synnerhet sådana som beror på geopolitiska händelser. ECB kommer att redovisa resultaten inför Europaparlamentet och diskuterar gärna vidare i frågan utifrån dessa resultat.

3 Klimatförändringar

3.1 Klimatförändringar och inflation

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att ytterligare bedöma i vilken utsträckning klimatförändringarna påverkar dess förmåga att upprätthålla prisstabilitet. [punkt 36]

ECB genomför grundliga analyser för att förstå vilka effekter både de fysiska konsekvenserna av klimatförändringarna och den gröna omställningen har på inflationen och ekonomin. Hur extrema klimathändelser påverkar ekonomin är en komplicerad och mångfacetterad fråga. Om extrema klimathändelser inträffar oftare och blir allvarligare kan det påverka den ekonomiska aktiviteten och inflationsnivåerna. Det kan ge upphov till både tillgångs- och efterfrågestörningar, vilket leder till volatilitet och osäkerhet vad gäller inflationen. ECB:s forskning visar exempelvis att högre temperaturer kan leda till högre livsmedelspriser och påverka inflationen i tjänstesektorn på olika sätt olika årstider och i olika länder^[11]. I ett längre tidsperspektiv kan högre fysiska risker också leda till strukturella konsekvenser för den långsiktiga tillväxten och de långa räntorna. ECB har även utarbetat modellbaserade metoder för att analysera hur strategier för minskade koldioxidutsläpp, som koldioxidskatter, EU:s utsläppshandelssystem och scenarier med en blandning av olika politiska åtgärder slår igenom på produktionsvolymer och inflation via energisektorn^[12]. Expertanalyser ligger till grund för de makroekonomiska prognoserna och används som scenarier runtomkring grundscenariot som används i prognoserna. Till exempel tog man uttryckligen hänsyn till EU:s utökade utsläppshandelssystem i prognoserna som gjordes i december 2024, där det antogs leda till en något högre inflation framåt prognosperiodens slut. Dessutom har ECB analyserat finansieringsbehoven, den privata sektorns roll och den offentliga sektorns stöd för att få till stånd gröna investeringar^[13]. Betydande investeringar i den gröna omställningen kan även få långtgående ekonomiska och finansiella konsekvenser som har betydelse för penningpolitiken. Det kan exempelvis röra sig om effekter på inflationstrycket och inflationsvolatilitet, kapital- och produktionskostnader, liksom även på arbetsmarknaderna. De beräknande allmänna makroekonomiska och finansiella konsekvenserna beror på vilka penningpolitiska åtgärder som man räknar med. ECB:s penningpolitiska strategi har inriktning på medellång sikt, vilket innebär att man kan bortse från att inflationen kortvarigt avviker från målet. Stora eller ihållande påfrestningar kan dock leda till att avvikelserna från målet blir bestående om de inte motverkas genom ändamålsenliga penningpolitiska åtgärder. ECB:s penningpolitiska åtgärder har varit flexibla och anpassningsbara så att prisstabilitet kan upprätthållas, och det kommer de att fortsätta att vara även i framtiden så att man kan ta sig an utmaningar som hela tiden förändras, som klimatförändringarna.

3.2 Klimatförändringar och marknadsneutralitet

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att följa principen om marknadsneutralitet i sina insatser men noterar samtidigt att marknadsneutralitet är ett operativt verktyg snarare än ett rättsligt krav. [punkt 37]

ECB följer principen om en ”öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar effektiv resursfördelning”^[14]. Precis som noteras i resolutionen är marknadsneutralitet ett operativt verktyg snarare än ett rättsligt krav. Marknadsneutralitet kan hjälpa ECB att säkerställa att dess marknadsinterventioner följer principen om en öppen marknadsekonomi. ECB kan dock i motiverade fall frångå marknadsneutraliteten för att uppnå sina mål och följa fördragsprinciperna. Det kan till exempel vara aktuellt för riskhanteringsändamål. I programmen för köp av tillgångar tillämpades exempelvis godtagbarhetskriterier, som minimikrav på kreditkvalitet för köp av tillgångar, som antyder att ECB:s obligationsinnehav inte nödvändigtvis har varit proportionellt mot marknadskapitaliseringen. I programmet för köp av offentliga värdepapper och stödköpsprogrammet föranlett av pandemin styrdes inköpen av statsobligationer dessutom av Eurosystemets fördelningsnyckel snarare än av marknadskapitaliseringen. När det gällde programmet för köp av värdepapper inom företagssektorn integrerades klimatförändringsöverväganden i allokeringsriktvärdet. Syftet var att minska den klimatrelaterade finansiella risken i Eurosystemets balansräkning genom att minska koldioxidintensiteten i dess innehav av värdepapper i företagssektorn. I den översyn av det operativa styrsystemet som nyligen genomförts enades ECB-rådet om ett antal principer som framgent ska styra genomförandet av penningpolitiken^[15], bland annat principen om öppen marknadsekonomi och erkännande av det sekundära målets betydelse.

3.3 Klimatförändringar och finansiell stabilitet

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att fortsätta sitt arbete med klimatriskstresstester som utvecklats för att bedöma bankernas och företagens resiliens mot klimatomställningsrisker. [punkt 40]

Det sker hela tiden en aktiv förbättring av de analysverktyg som ECB använder för klimatstresstester. De senaste åren har ECB tagit fram avancerade klimatstresstester för att bedöma riskerna för Eurosystemets balansräkning och hjälpa enskilda banker och det finansiella systemet i stort att göra en bedömning av de risker som man kan utsattas för i olika klimatutfall. ECB har bland annat genomfört två stresstester av hela ekonomin (2021 och 2023), ett bankspecifikt stresstest (2022), liksom klimatstresstester av Eurosystemets balansräkning, som ingår i ECB:s handlingsplan för att integrera klimatförändringar i sin penningpolitiska strategi (2022). Det senaste som ECB har gjort är ett klimatstresstest för 55 %-målet som man har genomfört tillsammans med de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska systemrisknämnden på kommissionens begäran^[16]. Testet visade att det inte är sannolikt att förluster på grund av omställningsrisker skulle hota den finansiella stabiliteten i EU. Finansinstitutens förluster kan dock bli större och deras finansieringsförmåga kan påverkas om omställningsriskerna åtföljs av makroekonomiska chocker.

ECB bidrar även aktivt i andra forum för att öka förståelsen för klimatrelaterade risker. ECB leder arbetsflödet för utformning och analys av scenarier inom Network for Greening the Financial System (NGFS), som har haft stor betydelse för utvecklingen av långsiktiga makrofinansiella klimatscenarier. ^[17] I dessa scenarier ges framtidsbedömningar som kan användas för att bedöma vilka klimatrelaterade risker som kan uppstå beroende på vilken väg inom politiken och ekonomin som väljs. Varje gång scenarier publiceras har de förbättrats och innehåller detaljerade fysiska risker och omställningsrisker och de senaste klimatforskningsrönen. Under ECB:s ledarskap kommer NGFS under första halvåret 2025 att publicera sina första kortsiktiga klimatscenarier. Dessa scenarier är det första allmänt tillgängliga verktyget för att bedöma de omedelbara effekterna av klimatrelaterade risker. ECB bidrar även aktivt i det arbete som Europeiska bankmyndighetens ständiga kommitté för tillsyn, risker och innovation utför för att ta fram övergripande rutiner för regelbundna klimatstresstester, som ska hjälpa bankerna att hitta och åtgärda sina miljö-, samhälls- och styrningsrelaterade sårbarheter.

4 Den digitala euron

4.1 Den digitala eurons syfte och fördelar

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att påvisa fördelarna med en digital euro, som ökat strategiskt oberoende när det gäller betalningar, ökad konkurrens på marknaden för massbetalningar, potential att främja innovation inom betalningar och finansiering, förbättrad finansiell inkludering och ett tillförlitligt reservbetalningssystem offline. [punkt 26]

Genom en digital euro skulle människor få behålla sin frihet att använda ett offentligt betalningsmedel i hela euroområdet och vi skulle skydda vår monetära suveränitet i en tid när kontantanvändningen minskar och beroendet av aktörer utanför EU ökar. Undersökningsfasen för en digital euro inleddes 2021, där man ytterligare skulle utreda om det i Europa fanns ett behov av en digital centralbanksvaluta för allmänt bruk^[18]. Att utreda möjligheten att införa en digital euro ansågs nödvändigt med tanke på de snabba förändringarna när det gäller massbetalningar (diagram 3). Kommissionen bekräftade återigen detta i en konsekvensbedömning 2023, där man noterade att avsaknaden en digital centralbanksvaluta för allmänt bruk i euroområdet skulle kunna undergräva Eurosystemets penningpolitiska självständighet^[19]. De senaste åren har vårt beroende av aktörer från utanför EU när det gäller massbetalningar ökat ytterligare^[20]. Riskerna med detta har blivit mer påtagliga, vilket bekräftar att det behövs en digital euro för att stärka Europas strategiska oberoende och monetära suveränitet^[21]. Argumentet för en digital euro är särskilt starkt med tanke på hur fragmenterad betalningsmarknaden är i euroområdet och hur beroende den är av aktörer från utanför EU^[22].

Den digitala euron skulle vara ett digitalt betalningsmedel som skulle tas emot av alla i hela euroområdet för betalningar i butiker, online eller mellan personer. Det skulle fungera både offline och online. Precis som kontanter skulle den digitala euron vara riskfri, allmänt tillgänglig, lätt att använda och kostnadsfri för grundläggande användning^[23]. Det skulle öka effektiviteten i det europeiska betalningsekosystemet som helhet, främja innovation och öka motståndskraften mot potentiella cyberangrepp och tekniska störningar. ECB håller även på att inrätta en innovationsplattform för samarbete med aktörer inom området som är intresserade av att experimentera med villkorsstyrda betalningar och andra betalningssituationer^[24].

Diagram 3

Betalningsinstrument som användes i butiker i euroområdet 2016–2024

4.2 Integritet

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att prioritera ett robust integritetsskydd för den digitala euron, genom att inrätta sådant skydd som en referensstandard för integritet i syfte att säkra allmänhetens förtroende och hantera medborgarnas oro. [punkt 32]

Att säkra integritetsskyddet har varit centralt ända sedan projektet med en digital euro inleddes. Möjligheten till offlinebetalningar ger i princip samma integritet som vid betalningar med kontanter eftersom uppgifter om betalningarna endast skulle vara kända för betalaren och betalningsmottagaren. Vid betalningar i digitala euro online skulle ECB inte kunna koppla personer direkt till de betalningar som de har gjort. De uppgifter som ECB skulle ha tillgång till skulle vara pseudonymiserade, vilket innebär att ECB inte skulle kunna se några personuppgifter som betalarna kan identifieras med. ECB ämnar använda den senaste integritetsstärkande tekniken och hela tiden fortsätta att utvärdera nya åtgärder som skulle kunna vara genomförbara och ge bra resultat. Dessutom planerar ECB att upprätta ramar för efterlevnad och kontroll av personuppgiftsskyddet, som innebär att oberoende dataskyddsmyndigheter skulle utöva tillsyn över ECB och kontrollera att EU:s dataskyddslagar följs. Det skulle vara de strängaste integritets- och säkerhetsreglerna som finns i hela världen^[25].

4.3 Konsekvenser för finanssektorn

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att ta hänsyn till den finansiella stabiliteten och finanssektorns struktur när den digitala euron ska införas. [punkt 31]

När den digitala euron utformas tar man hänsyn till Europas bankbaserade finansiella system och förser den digitala euron med starka mekanismer som ska skydda stabiliteten i det finansiella systemet. För det första skulle användarna inte faktiskt behöva inneha några digitala euro för att kunna betala med dem. Deras konto med digitala euro skulle sömlöst kopplas ihop med ett betalkonto i deras bank, och på så sätt skulle de kunna göra och ta emot betalningar online i digitala euro även över det belopp som de har i digitala euro och över innehavsgränsen. Tack vare denna automatiska överföring skulle företag och myndigheter, som inte själva skulle få lov att inneha digitala euro, kunna ta emot betalningar i digitala euro^[26]. Precis som med sedlar skulle innehav av digitala euro för det andra inte ge någon ränta och skulle därför inte konkurrera med sparkonton. För det tredje skulle det finnas gränser för hur mycket digitala euro privatpersoner får inneha. Eurosystemet håller tillsammans med marknadsaktörerna på att utarbeta rutiner och modeller för analys som ska användas för att avgöra hur stor innehavsgränsen ska vara utifrån tre huvudområden som beskrivs i förslaget till förordning, nämligen användbarhet, penningpolitik och finansiell stabilitet^[27]. Här uppmärksammas särskilt skillnaderna i bankernas storlek och affärsmodeller^[28]. Till sist hjälper marknadsaktörerna till i utvecklingen av den digitala euron, så att man kan vara säker på att den kan passas in i de strukturer och lösningar som redan finns. Det är av avgörande betydelse eftersom den digitala euron skulle distribueras av bankerna och privata betaltjänstleverantörer och, måste så långt det går, fungera med de standarder och den infrastruktur som redan finns för betalningar.

4.4 Beslut om att införa en digital euro

I sin resolution anger Europaparlamentet att man anser att ett eventuellt beslut om att ge ut den digitala euron inte uteslutande får fattas av ECB-rådet. [punkt 27]

ECB-rådet skulle endast fatta beslut om och när man ska ge ut den digitala euron efter att vederbörlig lagstiftning har antagits, vilket innebär att medlagstiftarna i EU skulle respekteras fullt ut. ECB har ända sedan början regelbundet informerat Europaparlamentet om hur projektet fortskrider^[29]. Det framlagda lagförslaget skulle utgöra ramarna, inom vilka den digitala euron skulle kunna inrättas som lagligt betalningsmedel, med avseende på integritet, distribution och finansiell stabilitet^[30]. ECB-rådet kommer att ta vederbörlig hänsyn till alla eventuella ändringar i utformningen som måste göras utifrån överläggningarna om lagstiftningen och förstår att det måste finnas brett politiskt stöd innan ECB-rådet kan fatta beslut om att ge ut en digital euro. ECB kommer alltid att kunna ställas till svars och kommer hela tiden att förse Europaparlamentet med detaljerad information om hur Eurosystemets arbete mot en digital euro fortskrider, inte endast nu utan även efter att lagstiftningsöverläggningarna har avslutats.

4.5 Åtagande för kontanter

I sin resolution upprepar Europaparlamentet att kontanter alltid bör vara allmänt tillgängliga och åtkomliga för att säkerställa en mångfald av betalningssätt. [punkt 29]

Kontanter kommer att fortsätta att vara en mycket viktig och oumbärlig del av den gemensamma valutan, även om en digital euro införs. Kontanternas unika egenskaper som fysiska pengar, som kan användas oavsett teknik, visar vilken betydelse de alltjämt har och hur viktigt det är att euroområdets invånare kan fortsätta att använda dem. ECB ser mycket positivt på Europeiska kommissionens förslag till förordning om eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel^[31], som utgör en väsentlig del av europaketet. Enligt denna förordning måste euroländerna säkerställa tillräcklig faktisk tillgång till kontanter och att kontanter faktiskt godtas som betalningsmedel inom sina respektive territorier. ECB betonar vikten av att slutföra lagstiftningsprocessen med EU:s medlagstiftare under 2025. Man välkomnar även pågående lagstiftningsinitiativ i flera medlemsstater som ska åtgärda specifika brister och hot mot den nationella kontantinfrastrukturen, som tillgång till uttagsautomater i hela landet. Dessa initiativ visar hur viktig förordningen är.

5 ECB:s övriga arbete, transparens och ansvarsskyldighet

5.1 Eurons internationella roll

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att undersöka hur eurons internationella roll kan stärkas i syfte att öka dess attraktionskraft som reservvaluta och stödja marknadsdrivna förändringar i denna riktning. [punkt 43]

Euron är den näst viktigaste reservvalutan i världen, och denna ställning är en bieffekt av sund ekonomisk politik i euroområdet, som bör upprätthållas. ECB följer eurons internationella roll och offentliggör gör sin analys i årsrapporter. Enligt den senaste rapporten, som kom i juni 2024, har andelen euro i olika indikatorer, som visar hur valutor används internationellt, legat kvar på över 19 procent sedan euron infördes 1999^[32]. Euron utgjorde exempelvis runt 20 procent av alla valutareserver 2023, efter US-dollarn, som utgjorde 58 procent och före den japanska yenen som utgjorde 6 procent. Starka ekonomiska fundamenta, som sund ekonomisk politik, är viktiga faktorer som avgör valutors internationella roll. ECB bidrar till en sund ekonomisk politik i euroområdet genom att hela tiden utföra sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt, vilket bidrar till att upprätthålla eurons attraktionskraft som värdebevarare. Sund ekonomisk politik kommer även att vara avgörande för att euron ska behålla sin internationella roll i en potentiellt mer fragmenterad värld. Att gå mot en djupare och mer omfattande ekonomisk och monetär union, där en verklig kapitalmarknadsunion utgör en del, skulle göra euromarknaderna djupare och mer likvida. Därutöver skulle en digital euro stärka det europeiska betalningssystemets resiliens och utgöra ett alternativ till stablecoins uppbackade av US-dollar för snabba och säkra digitala betalningar, och även det skulle gynna eurons internationella roll. Till sist är det viktigt att upprätthålla rättsstatsprincipen i Europa för att förtroendet för euron ska förbli stort på global nivå.

5.2 Cybersäkerhet och resiliens

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att säkerställa det monetära systemets säkerhet för användarna, särskilt mot bakgrund av den pågående geopolitiska utvecklingen, och välkomnar den uppmärksamhet som ECB fäster vid risker för cyberangrepp. [punkt 45]

ECB prioriterar det monetära systemets säkerhet och resiliens med beslutsamhet på grund av de framväxande cyberhoten. En viktig del i denna prioritering är ECB:s nära samarbete med andra institutioner som ingår i Europeiska centralbankssystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen, såväl som andra organ och byråer inom EU, eftersom man förstår att faktisk cyberresiliens endast kan uppnås genom samarbete. De nationella centralbanker som tillhandahåller Targettjänster lägger exempelvis stor vikt vid att hela tiden utveckla och förbättra cyberförsvarsförmågan för att säkerställa att pengar, värdepapper och säkerheter kan överföras över hela Europa på ett effektivt och säkert sätt. I mars 2024 uppdaterade ECB Eurosystemets cyberresiliensstrategi så att nu även framväxande cyberhot ingår^[33]. Den reviderade strategin och den uppdaterade TIBER-EU-ramen för hotunderrättelsebaserade, etiska red-teaming-tester är helt anpassade efter förordningen om digital operativ motståndskraft (Doraförordningen) och förbättrar IT-säkerheten samt harmoniserar den operativa motståndskraften i finanssektorn^{[34], [35]}. ECB håller nu även på att göra tillsynsförväntningarna på finansmarknadsinfrastrukturerna avseende cyberresiliens mer detaljerade, varvid man samarbetar med de främsta aktörerna inom området för att säkerställa att förväntningarna är i linje med den senaste tekniken och överensstämmer med globala standarder på området. Dessa åtgärder är avgörande för att stabiliteten i euroområdets finansiella system ska säkras i en tid med geopolitiska och tekniska utmaningar.

5.3 ECB:s ram för visselblåsning

I sin resolution efterlyser Europaparlamentet en ytterligare förbättring av ECB:s interna ram för visselblåsning, så att den överensstämmer med EU:s direktiv om visselblåsare. [punkt 53]

ECB:s interna ramar för visselblåsning omarbetades och moderniserades 2020^[36]. De överensstämmer nu helt med principerna i direktivet^[37]. Som tidigare framhållits omfattar de bland annat i) ett toppmodernt verktyg för anonym rapportering, ii) sekretesskydd och iii) omfattande regler som ska skydda visselblåsare och vittnen från repressalier. Utöver detta och utifrån erfarenheterna av hur ramarna har fungerat de senaste åren gör ECB nu ytterligare förbättringar för att stärka det övergripande skyddet för enskilda individer som anmäler misstänkta överträdelser. I detta arbete ägnas extra uppmärksamhet åt att utarbeta omfattande, transparanta och ändamålsenliga regler som visar att ECB är en inkluderande arbetsgivare och som ska göra att eventuella problem på arbetsplatsen blir lösta i ett tidigt skede. De ska dessutom se till att alla inblandade får sina rättigheter och intressen tillgodosedda och leda till en trygg arbetsmiljö där man har respekt för varandra. Meningen är att de nya ramarna bland annat ska innehålla stärkt skydd för de som löper risk att utsättas för repressalier, liksom förenklade rutiner som ska göra att utredningarna går snabbare och blir mer människocentrerade, samtidigt som tillbörliga processuella rättigheter blir tillgodosedda. Dessa förbättringar håller just nu på att diskuteras med företrädare för ECB:s personal.

5.4 Kommunikation, uppsökande arbete och utbildning

I sin resolution uppmuntrar Europaparlamentet till samarbete med medlemsstaterna och de nationella centralbankerna om program för finansiell kunskap. [punkt 48]

Man har alltmer börjat förstå att befolkningen måste ha finansiell kunskap för att den penningpolitiska transmissionen ska fungera. Det mesta av arbetet för att stärka de finansiella kunskaperna utförs av de nationella centralbankerna och andra nationella myndigheter, men ECB hjälper dock till att öka den allmänna förståelsen för ekonomin, grundläggande finansrelaterade frågor och ECB:s politiska åtgärder. Exempel på detta arbete med nya sätt att nå ut är Youtubekanalen Espresso Economics som varje vecka visar filmer där olika ekonomiska begrepp förklaras, Kahoot!-quiz på webben samt att man hela tiden försöker att kommunicera på ett lättbegripligt språk. Tillsammans med de nationella centralbankerna har ECB även riktat uppmärksamhet mot den betydande kunskapsklyftan mellan män och kvinnor med det nya initiativet på internationella kvinnodagen. I initiativet gjordes fem åtaganden om att åtgärda denna klyfta vad gäller ekonomikunskaper. Bland annat har man inrättat ett nätverk med centralbanker som ska främja grundläggande ekonomikunskaper.

5.5 ECB:s ansvarighet

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB och Europaparlamentet att fullt ut utnyttja arrangemangen för ansvarsskyldighet och transparens och, när så är möjligt, ytterligare stärka dessa arrangemang, utan att det påverkar ECB:s oberoende. Europeiska centralbankssystemet uppmanas även att fortsätta att stärka sina dialoger med de nationella parlamenten. [punkterna 4 och 54]

ECB sätter stort värde på sin ansvarighet gentemot Europaparlamentet, som gynnar båda parter. ECB:s redovisningsskyldigheter är fastställda i EU:s primärrätt. Under årens lopp har ECB arbetat tillsammans med Europaparlamentet för att stärka ansvarigheten långt utöver kraven i fördragen. I juni 2023 undertecknade exempelvis ECB:s ordförande och Europaparlamentets ordförande en skriftväxling, där man beskriver vilka kanaler som ECB ska använda för att uppfylla ansvarighetskraven och vilka rutiner som ska följas för ansvarsutkrävande när det gäller centralbanksfrågor. Den senaste valperioden hade ECB dessutom kontakt med Europaparlamentet oftare än under tidigare valperioder (diagram 4). Förutom Europaparlamentets uppgift att utöva demokratisk kontroll uppskattar ECB även chansen att få förklara sina politiska åtgärder för allmänheten och deras valda företrädare, liksom att få höra deras åsikter. Detta ökar insynen, trovärdigheten och ändamålsenligheten i ECB:s politiska åtgärder. ECB står därmed helt fast vid sitt åtagande om att öka ansvarigheten och insynen och ämnar fortsätta att förbättra sina kontakter med Europaparlamentet i enlighet med bestämmelserna i EU:s primärrätt.

Diagram 4

Antal kontakter med Europaparlamentet

(antal per år)

De nationella centralbankerna är de primära motparterna för de nationella parlamenten, men trots det träffar ECB delegationer från de nationella parlamenten vid behov då och då. Precis som ECB främst står till svars inför Europaparlamentet är de nationella centralbankerna inom Eurosystemet de primära motparterna till sina respektive nationella parlament. Hur omfattande parlamentens demokratiska kontroll är och hur den ser ut varierar från land till land beroende på hur den institutionella strukturen ser ut. Trots det tar ECB ibland emot delegationer eller besök från nationella parlament för att diskutera frågor av vikt för hela euroområdet. Sådana möten anordnas på de nationella parlamentens begäran förutsatt att ECB har möjlighet att träffa parlamentsledamöterna, och man försöker se till så att man har lika mycket kontakt med alla parlament i euroområdet^[38]. De nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet men inte i Eurosystemet för en egen oberoende penningpolitik, och ECB har i allmänhet inga kontakter angående sin penningpolitik med dessa nationella parlament.